Ett tag sedan jag gjort ett inlägg men jag har bara inte orkat helt enkelt.
Vill börja med att TACKA för alla lyckatill hälsningar inför dotterns operation, det värmde!!!
Ska väl börja med att berätta hur det gått.

Operationen tog en timme längre än planerat då de hade svårt att få plats med protesen mellan kotorna. Uppvaket blev en mardröm då de inte hade gett henne tillräckligt med smärtstillande, så hon vaknade direkt de körde ut henne från operationen och grät i 8 timmar inna de fick ned smärtan. Ni som har barn kan ju tänka er hur det kändes, jag ville bara strypa personalen till slut!! Dock inser man förstås att det inte är deras fel, de gjorde så gott de kunde men tigermamman kom verkligen fram!

Personalen är ju oftast så himla bra på lasarett, de flesta skulle få medalj, MEN, vissa kan man ju undra över....
En allmänläkare som gick ronden (alltså inte en av dotterns läkare!) sa till henne att det kostade skattepengar varje natt hon låg inne (som att man inte vet det..) så därför var det bra om hon försökte åka hem så fort som möjligt!!! Ja, då hör man ju vart pengarna till skattesänkningar tas någonstans! Men herregud, man säger väl ändå inte det till en nyopererad som mår nog dåligt utan att behöva höra att man kostar samhället för mycket!!!
Kan ju säga att jag gärna tagit en diskussion med en viss Fredrik...

Som grädde på moset så hann jag bara hem efter ett par dygn på lasarettet i Ängelholm, så fick Lilleman ett jätteastmaanfall!
Inhalerade honom flera gånger hemma men han blev snabbt sämre, så det var bara att åka in på akuten här.
Där möts vi av en sjuksköterska som säger, oj, vi har ingen läkare här nu, du skulle ha ringt ambulans och åkt direkt till Ystad!!!
Jag blev smått galen, hur kan ni ha akutmottagningen öppen utan läkare i tjänst?????
På något sätt fick de dock tag på en medicinläkare snabbt. Han kunde dock inget om astma utan frågade MIG vad de brukade ge honom när han fick akuta anfall...
Till saken hör att Lilleman har väldigt lindrig astma, främst vid förkylningar, och nåt så kraftigt anfall som han fick har han aldrig haft tidigare.
De inhalerade honom dock med Ventolin och gav honom Betapred efter att de konsulterat läkare i Ystad. Nu kippade han verkligen efter luft och var jätterädd (för att inte tala om hur rädd jag var, men jag försökte ju lugna ned honom).
Till sist larmade de stort larm, så de skickade ambulanser både från Ystad och Kristianstad, så den som kom först fram skulle ta med honom.
Till slut kom ambulans och han fick syrgas och transporterades till Ystads lasarett.
Allt gick ju bra, men nu känner jag mig verkligen inte trygg med akutmottagningen här!
De sa till och med till mig att om han skulle få ett så kraftigt anfall igen skulle jag ringa ambulans direkt och åka till Ystad i stället för att komma in på akuten här!

Ärligt talat så har jag varit så heligt förbannad på besparingar som är helt sanslösa, så jag kände att jag var tvungen att lugna ned mig innan jag gjorde ett inlägg då det annars är lätt att bloggen förvandlas till en politisk blogg och det vill jag inte. Men...det kan jag ju säga, jag betalar hellre mer i skatt och slipper helsjuka besparingar som kan drabba oss alla...

Nog om det, en del roligheter har vi ju hunnit med.
Äppelmarknaden kunde vi ju inte missa, speciellt då duktiga Kalle skulle uppträda där!!
Lilleman satt klistrad längst framme vid scenen och väntade!



och han fick lön för mödan, oj vad nöjd han var med sin plats!!



och Kalle, ja han är SJUKT duktig, himmel så bra hela bandet var!!!!

Äpplen är ju ett måste på äppelmarknaden förstås!



och äppeltavlan imponerade förstås!



Sen kom älskade storasyster hem. Åh vad Lilleman har varit orolig och längtat!!



Teater har vi hunnit med!
Med Lilleman i "huvudrollen" som Sankt Göran som ska rädda en prinsessa och slåss mot en drake!
En av bästa kompisarna hade problem med att hålla sig för skratt åt "draken" som bestod av några kompisar med ett jättedrakhuvud, fniss..
Men åh så duktiga de var!!




I det underbara oktobervädret har vi fikat ute hos vännen Ninni med familj, mysigt som vanligt!




Helgen som var promenerade vi även i skogen, underbart!!
(jag är inte så förtjust i skog, men skogen här gillar jag skarpt, den är så ljus!)



över öppna ängar..



och längs med stranden! Såå vackert!



Helt plötsligt gick vi på ett bröllop!
(smygfotade på håll)



Dottern mår bättre nu och kan gå korta svängar (med kryckor förstås)
Om operationen lyckats vet vi inte förrän om några veckor/månader, men vi håller fårstås tummar och tår!

En härlig höstdag önskar jag er!
Kram från mig