Varierande känslor

Dagarna med besök från norr har bjudit på varierande känslor minst sagt...
Det har bjudits på samtal, skratt, promenader, utflykter, gofika, men även på gråt och förtvivlan.
Vädret som varit sommarlikt väldigt länge förbyttes mot lite gråtrist vårväder, men det det bortsåg vi från så gott det gick.

Redan andra dagen höll dock på att sluta med en katastrof.
Glada i hågen åkte vi ut på förmiddagen och handlade godsaker för en utflykt i det gröna. Vi fikade och barnen klättrade i träd och allt var frid och fröjd. Efter ett bra tag bestämde vi oss för att gå vidare ned mot havet. Killarna med spring i benen sprang en bit före och klättrade upp på en mindre klippavsats. Lilleman är en klättrare av rang, och han är för äventyrlig för sitt eget bästa tyvärr... Han fick för sig att han skule klättra ÄNNU högre, och jag han inte mer än ropa att han inte fick göra det förrän olyckan var ett faktum. En stor sten han tog tag i för att komma högre upp släppte och drog med sig honom i fallet!
Det såg ruskigt otäckt ut och jag trodde för ett ögonblick att nu mister jag honom...
Jag kan knappt skriva det här för jag vill egentligen inte bli påmind..
Stenen tog i bakhuvudet och i ena skulderbladet. Han var vaken men hade ont och blödde från huvudet, dessutom var han livrädd!
Jag sprang efter hjälp och de ringde 112 så ambulans och räddningstjänsten kom med tjutande sirener.
De fixerade honom på en bår med nackkrage och sedan bar det iväg till Kristianstads lasarett. Stackars Sara och hennes son blev lämnade kvar med vår bil, men tack och lov så hittade hon hem till vårt hus (tur att det inte var jag, jag hade väl irrat runt fortfarande...)

Väl framme på lasarettet kryllade det av läkare och sköterskor när vi kom. Neurologer, ortopeder och kirurger eftersom de inte visste i dåläget vilka skador han fått.
Lilleman var så tapper i motsats till sin mor...
När maken kom började jag kräkas och blev helt svimfärdig, fy tusan så rädd jag var!!
Efter helkroppsröntgen visade det sig som tur var att han haft en sagolik tur trots allt! En mindre hjärnskakning och en kraftig blödning i muskeln i axeln. Såret i bakhuvudet behövdes inte heller sys.
Han fick dock inte åka hem utan de ville behålla honom till dagen därpå förstås.

Dagen efter kom vi hem, mörbultade på olika sätt..
Maken stannade hemma med killarna som fick ägna dagen åt att ta det väldigt lugnt då Lilleman var sängliggande medans jag, dottern, och Sara åkte iväg på en tripp till Ystad. Var skönt att komma iväg ut och tänka på något annat då jag ju visste att Lilleman mådde bra och var nöjd.

Förutom olyckan så har dagarna varit lugna och sköna trots trist väder. Nu känns det tyst och tomt när de åkt iväg!

Lilleman är hemma några dagar från skolan på läkares beordran. Huvudet är bra nu, men axeln kommer det att ta flera veckor innan han är helt återställd i. Känseln i fingrarna är delvis borta pga smällen mot skulderbladet, men den tror ortopenden att han ska få tillbaks i sinom tid när nerverna fått hämta sig.

Ja så kan det gå när man ska besöka oss. En väninna brukar skämtsamt säga att vi då alltid är så dramatiska i vår familj när det gäller sjukdomar och skador, och jag är benägen att hålla med!!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen ,var rädda om varandra!!!









Kommentarer
Postat av: Bokmalen

Oj, oj, fick ju hjärtat i halsgropen där... Vilken tur att det gick bra trots allt. Ta hand om er!!

Kramen, Maria

2011-05-17 @ 13:43:08
URL: http://bokmalensvardag.blogg.se/
Postat av: milla - andante

Jag bara ryser när jag läser detta... fy fasiken, det går så snabbt när det händer... herre jisses så glad jag är att han klarade detta!!!! STOR KRAM till hela eran familj!!!!



2011-05-17 @ 15:11:29
URL: http://milla-andante.blogspot.com
Postat av: Kerstin

Men fy så otrevligt, jag förstår din panik. Din reaktion på sjukhuset förstår jag också, det är ju när man känner att man har stödet och hjälpen som allting kommer ifatt en och chocken verkligen sätter in. Vilken himla tur att det gick bra, hoppas att allt fortsätter gå bra och att han får tillbaka känseln i fingrarna. Hoppas också att han tar det försiktigt med klättrandet i fortsättningen.

Ha det så gott och ta hand om er.

Kram

2011-05-17 @ 17:59:59
URL: http://www.kerstinsfoto.se
Postat av: Marina

Ojoj, den där händelsen vill man inte vara med om. Jag försöker föreställa mig händelsen och ryser av obehag i hela kroppen. Vilken panik!

Skönt att allt slutade väl.



Du undrade om öppen trädgård men det har jag inte. Det känns inte som jag liksom. Däremot kan det hända att det blir någon bloggträff med några inbjudna bloggare någon gång och då ska jag ha dig i åtanke.



Kram!

2011-05-17 @ 20:43:39
URL: http://marinastradgard.blogspot.com
Postat av: Millan

Fy vad otäckt och vilken sagolik tur att han klarade sig så bra.

Ha det gott!

Kram

2011-05-17 @ 21:09:25
URL: http://valkommentillmillan.blogspot.com
Postat av: saravillfara

Jag ryser igen när jag läser om olyckan. Det var hemskt att se, men gissningsvis inget jämfört med hur det måste ha varit för dig som mamma. Det är väl vår värsta mardröm, när något händer våra barn.

Nu hoppas jag bara att lillebror kryar på sig i rasande takt. Så att han kanske hinner vara med i byggprojektet på skolan.

Varma tack-kramar för att vi fick bo hos er hela långhelgen, och för trevliga stunder ihop. Nästa gång vi ses hoppar vi över ambulans och liknande inslag tycker jag. Kramar till er alla!

2011-05-18 @ 08:34:57
URL: http://saravillfara.se
Postat av: Bibbi

Nog stackarn ska väl detta vara ni!!!!

Ni är ju till och med värre drabbade än vad vi brukar vara;-P Förlåt, men det blir nästasn komiskt. Som tur är så har det ju inte varit allvarligt. Har du kollat så ni inte har en felvänd hästsko utanför dörren så turen rinner ut.... ;-P



Lätt att skämta åt så här i efterskott, måste ha varit fruktansvärt när det skedde. Jag måste nog flytta ner och ta hand om dig...

Stora varma krya på sig hälsningar till "lilleman" och lika stora till er andra bara för att.

Saknar dig....

Puss och kram

2011-05-19 @ 11:53:04
URL: http://vildrosenbibbi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0